Övermänskliga prövningar

Först föll Arvid. Sedan Hilde. Redan halv tre på natten hade jag och Fredrik tappat räkningen. Hur många spyor hade vi egentligen torkat? Hur många lakan hade vi egentligen bytt?

Sedan föll jag.

Och efter det förmådde jag inte ens längre konstatera att räkningen var tappad. Efter det var allt bara en dimma. Och mitt i dimman föll också Ingrid.

Jag minns att jag tänkte dramatiska tankar. Typ: det borde stiftas en lag som omöjliggör att småbarnsföräldrar blir sjuka. Och: jag tror inte att jag kommer att kunna äta, jobba eller springa någonsin igen. Och när det var som värst: om det här tillståndet var mitt eviga liv skulle jag inte välja det.

När dimman avtog – det gick ganska snabbt så där som det ofta gör när dimman är väldigt tät medan den är – nyktrade mina tankar till och landade i mer sakliga konstateranden. Typ: det enda vettiga jag kan göra i dag är att be, och sedan bad jag också sjukt mycket den där dagen som var i går. Och: det här är den värsta av helt ofarliga sjukdomar, men den är trots allt helt ofarlig så min klagan ska vara därefter. Och när det var som bäst: tack gode Gud att jag får tycka att det här är jobbigt. Nog vet jag lite. Nog är jag skonad.

Och sedan föll Fredrik också.

Men då var jag nästan stark nog igen.

Så gott som alla är på benen igen och jag vet det lite mer i dag än alla andra dagar då jag också vet det; varje dag då alla är friska och vi inte behöver vara oroliga är en bra dag. De flesta av våra dagar är bra dagar.

Jag bad mycket för er andra i går. För er som drömmer om att få tycka att magsjuka är ett problem. För er som är oroliga hela tiden. Ni måste liksom lära er att bygga bra dagar på helt andra villkor med helt andra premisser och spelregler. Att ni trots allt verkar klara av det gör er till hjältar i mina ögon. Alla dagar. Också de dagar ni inte klarar det.

Era prövningar är övermänskliga. Och det verkar er kärlek också vara.

Advertisements

2 thoughts on “Övermänskliga prövningar

  1. Ja magsjuka är inte roligt. Minns jag var sjuk en dag då lillkillen var 2. Att vara ensamstående mamma och ha magsjuka är verkligen inte roligt. Minns han såg på dvd typ hela dagen. Minns att jag sov emellanåt och vaknade av att han ville jag skulle byta film. Minns att jag kröp mellan vardagsrum och kök. Och kokade makaroner åt honom 2 gånger den dagen.

    Den dagen kommer jag alltid att minnas. Men vi överlevde båda två.

  2. Många kryisar! Inte roligt men livet känns efteråt. Jag minns när vi var sjuk i våras barnen tog det snabbt men jag 1 hel kväll och natt och dag dessutom och jag skulle hålla en kvinnoweekend på Seskarö med Dana för Luleås församling. Jag var så bitter och arg. Jag körde endå upp på fredag när jag var nasånär på benen efter en natt sömn. Men då funderade jag nog två tre gånger om jag verkligen skulle dit. Fick sen svar varför jag skulle åka. och att jag behövdes där då. Och vilken tut att det kom före och inte på helgen.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s