Dyker in i smärtan

– Hur många gånger grät du? frågar jag.

– Jag vet inte. Slutade man ens gråta emellan? svarar hon.

Jag vet inte.

Vi har just sett varje liten eftertext till filmen Unga Astrid medan Ane Brun sjungit Springa så att det gör både ont och gott i hjärtat samtidigt.

Både hon och jag är golvade av filmen. Vi kan inte värja oss. Vi dyker in i smärtan och sorgen och styrkan och skammen och skönheten och sedan är vi bara där. Och att gå ut i den vanliga verkligheten igen känns märkligt.

Ännu märkligare blir det av att vi kliver rakt in i ett EU-evenemang anordnat av samlingspartiet. Petteri Orpo blir fotograferad precis utanför vår biodörr när vi kommer ut i vår känslodimma.

Så märkligt.

Det är en fin film. Den har mycket.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s