Dyker in i smärtan

– Hur många gånger grät du? frågar jag.

– Jag vet inte. Slutade man ens gråta emellan? svarar hon.

Jag vet inte.

Vi har just sett varje liten eftertext till filmen Unga Astrid medan Ane Brun sjungit Springa så att det gör både ont och gott i hjärtat samtidigt.

Både hon och jag är golvade av filmen. Vi kan inte värja oss. Vi dyker in i smärtan och sorgen och styrkan och skammen och skönheten och sedan är vi bara där. Och att gå ut i den vanliga verkligheten igen känns märkligt.

Ännu märkligare blir det av att vi kliver rakt in i ett EU-evenemang anordnat av samlingspartiet. Petteri Orpo blir fotograferad precis utanför vår biodörr när vi kommer ut i vår känslodimma.

Så märkligt.

Det är en fin film. Den har mycket.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s