Är det nu det händer?

– Är det där din cykel?

Pojken som frågar är ett år äldre än Arvid. Han tittar på den vita, rosa och lila cykeln som ju är Arvids. Och nu blir jag nervös.

Är det nu det händer?

Det som jag i någon mån väntat på hur länge som helst redan. Att min son ska vägra den cykel som är hans. Varenda cykel Arvid har haft har han nämligen ärvt av sin storasyster eller av sin vän Nellie. Den minst feminina var helröd. De flesta har haft blommönster i lila och rosa. På ett par har det stått något med princess. (Att barncyklar ens ser ut så är konsumtionismen personifierad, det är som om de med flit vägrar tillverka cyklar som så många barn som möjligt kan tänkas vilja använda.)

Är det nu det händer?

– Jo, det är min, säger Arvid.

Och pojken som frågar, han som är ett år äldre, säger ingenting alls. Nickar bara sakligt och sedan börjar de prata om något annat. Något viktigare än cyklar.

Det var inte nu det hände.

Kloka barn. Kloka, fina barn. Som ser en större och mer möjlig värld.

3 reaktioner på ”Är det nu det händer?

  1. Vårt förskolebarn har också rosa cykel, rosa jacka, rosa ryggsäck och rosalila hjälm. Inget ärvt utan det är han eller vi som valt dem. Ingen har sagt något vad jag vet men många antar att han är flicka…

      • Jo det är det bästa, att han inte har någon aning om att det kan anses vara dåligt eller pinsamt att bli misstagen för flicka. Kanske han t.o.m. tycker det är positivt eftersom han sagt att han vill se ut som sin kompis Stina. (Hon har dock inte mycket rosa, men långt hår som han.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s