Jag vill avsky

I skrivande stund sitter jag på Hartwall arena med tusentals andra. Mitt sällskap – tre av mina favoritkvinnor i världen – köper vatten. Jag vaktar våra platser. Vi är på Disney on ice.

Det finns tusen orsaker att inte tycka om det här evenemanget. Biljetterna kostar mat för en vecka. För en hel familj. Man förväntas köpa vattenflaskor för tre och femtio och limsa för ännu mer. Jag har inte ens vågat ta reda på vad det pastellfärgade sockervaddet kostar. Och dessutom säljs det plastskräp i mängder. Prylar som lyser och snurrar och låter och går sönder innan man hunnit hem igen. Det hela är så genomkommersiellt att jag vill avsky. 

Men jag kan inte. 

För det är ju Frozen. Och min själ talar det språket. Frozeniska. 

Det är tre år sedan jag såg filmen på bio i Stockholm och jag blir lika tagen nu. Jag hoppas att prins Hans ska vara bättre än han är. För att Annas förmåga att älska och vilja att bli älskad ska bemötas på rätt sätt. Jag imponeras av Annas mod och envishet. Jag lider med Elsas ensamhet, sörjer att hennes styrka blir hennes fall. Tänker att det ju så ofta blir just så för oss människor, det som kunde bli vår superkraft blir det som isolerar oss från de andra. 

Och jag älskar älskar älskar att Anna tror att en man ska rädda henne, att publiken tror att en annan man ska rädda henne och att det sedan är hennes syster som gör det. Och trots om jag vet att de kvinnliga karaktärerna får alldeles för lite talutrymme så är de frusna systrarna starka i mina ögon.  Och inte bara i mina. Bakom mig på arenan sitter en flicka på typ fem år. Hon sjunger med i alla sånger, kan sin Frozen bättre än jag kan min. Och när Elsa sjunger Let it go (på det inhemska jag är sämre på) mer eller mindre vrålar hon med. Och jag gråter till hennes vrål. Tänker att det är så vansinnigt fint att femåringar i dag får ha prinsessförebilder som sitter i isslott och inte alls väntar på en prins men kanske vågar hoppas på en syster. 

Som också kommer. 


Jag och mina frusna systrar. Som också skulle komma. Till vilket isslott som helst.

Advertisements

5 thoughts on “Jag vill avsky

  1. Sockervaddet kostade 12€.
    I år köpte vi ingen snurrgrej, men kan berätta att vi för två år sedan köpte en och den snurrar fortfarande!

  2. Jattefint blogg inlagg! Vad vore livet utan systerskapet? Jag har en bror men inga systrar, mina vanner ar daremot underbara “systrar”. Livet skulle vara mycket tungt om jag inte hade dessa systrar att dela det med, vi ar alltid starkare tillsammans.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s