Två kritiska kommentarer

Jag vänjer mig aldrig vid att plötsligt bli frontfigur för en fråga jag inte är speciellt passionerad för. Det hände i tiderna med vaccin och nu hände det igen med alkohol. Det känns märkligt att bli väldigt starkt förnknippad med något jag egentligen inte har tänkt så mycket på eller känner så starkt för. 

Men det kommer på köpet när man väljer att skriva också om sådant som inte är ens egna hjärtefrågor.

Jag vänjer mig aldrig heller vid det enorma stöd och den fina respons som vissa texter väcker. Människor läser, förstår vad jag menar, gillar och delar. Det är för er jag aldrig någonsin vill sluta skriva. Stödet är helt fantastiskt. 

Det kommer på köpet när man väljer att skriva om sådant som är andras hjärtefrågor.

Däremot hade jag tyvärr vant mig vid hur jag reagerar på den kritik som kommer. För faktum är att de texter som blir mest lästa och gillade också får mest mothugg. Och jag är i grunden en människa som är fatalt urusel på att hantera andra människors ogillande. 

Och det ogillandet kommer på köpet när man väljer att alls skriva sådant som andra får läsa.

Men. Jag har blivit så mycket bättre på det där. För bara något år sedan vägde två kritiska kommentarer mer än fyrtio positiva. Och det där håller jag tack och lov på att komma över, för det var oerhört tungt för mig själv och oerhört orättvist mot de fyrtio. Jag är förstås inte gjord av teflon och kommer aldrig någonsin att bli det heller. Jag är en känslig själ som föddes med för lite skinn på näsan och som alltid tar åt sig lite för mycket, men jag har odlat skinn och är tuffare i dag än någon annan dag. På ett bra sätt. 

Jag är inte en sådan bloggare som kallar er läsare för raringar och älsklingar och finisar. Sällan talar jag direkt till er (jag är något allergisk mot metatext) och alldeles för sällan tackar jag er. I dag gör jag det. Tack! För att ni läser, kommenterar och gillar och ogillar. För att ni hjälpt en skinnfri näsa att tåla uteluften lite bättre, för att ni hjälpt en hudlös människa att våga lite mer. För att ni gjort mig modigare och starkare och tåligare. 

För er vill jag aldrig någonsin sluta skriva.


Och på det en metabild. För på just den här bilden skriver jag just den här texten.

Advertisements

7 thoughts on “Två kritiska kommentarer

  1. Hoppas det inte var min tidigare kommentar om måttlig alkoholkultur inför barn som du uppfattade som kritik mot ditt inlägg, i så fall vad det inte alls så jag menade. Försökte bara belysa mina egna tankar i min uppfostran. Hur jag vill göra i motsats till min egen uppväxt.
    I övrigt så tycker jag att det i min vänkrets nog är mer än okej att vara på nollinjen med barn, men det kan ju vara den egna bubblan som ger den bilden.

  2. oj, tack för den! Jag älskar dina texter och vi tänker så mycket lika och så mycket olika. Just som det ska vara! Ibland flagar skinnet lite och ibland känns det spänstigate än på länge. Du strålar och jag blir så glad av det!

    • Tack för dina ord! Jag är ju egentligen helt ointresserad av att skriva för bara dem som håller med mig i allt. Tack för att du inte alltid gör det och tack för att du gör det ibland!

  3. TACK GUD FÖR AMANDA !
    Brukar jag tänka när jag läser dina inlägg:-)
    Fortsätt skriva och vara den du du är kallad till!
    Du behövs i den här världen!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s