Den vitaste av midsomrar 

Om några dagar är det midsommarafton och jag kommer i år att fira den vitaste av midsomrar. Det är absolut inte för att jag är gravid. Det är för att jag har valt att mina barn aldrig någonsin ska se mig påverkad av alkohol. 

Det är ett beslut som ärligt talar kostar mig rätt lite eftersom jag tycker att alkohol smakar illa. Och jo, jag vet att det är en vanesak. Jag har fått höra det sedan långt innan jag blev myndig. Men jag ser ärligt talat inte poängen i att med våld försöka vänja mig vid att tycka om något som är ohälsosamt och som årligen förstör tusentals människors liv. Bara i vårt lilla land.

Vet ni vad det däremot kostar mig? Att i praktiken vara nykterist även om jag aldrig fattat ett sådant beslut? Det kostar att många människor provoceras och irriteras och kallar mig präktig och moralistisk. 

So be it. 

Den dag jag valde att bli förälder valde jag också att bli en annan människas största trygghet och främsta förebild. Jag misslyckas, ruskigt ofta. Dagligen. Men jag får ju aldrig sluta försöka bli den förälder de förtjänar och på vissa punkter tänker jag banne mig lyckas också. Mina barn ska inte möta min blick och se något främmande där som jag själv valt att mana fram. Mina barn ska inte märka att jag beter mig underligt i vissa sammanhang kring vissa högtider och vissa människor. Mina barn ska inte känna sig otrygga och osäkra när jag finns där, eftersom jag egentligen inte gör det.

Så lägre jag firar midsomrar med mina barn firar jag dem nykter. Punkt. Och det gäller jular, födelsedagar, nyårsaftnar och helt vanliga sketna fredagskvällar i oktober. Om det betyder att jag i dina ögon är präktig och moralistisk så är det så då. Det spelar ärligt talat ingen roll i det här sammanhanget. Vad jag är i mina barns ögon spelar däremot all roll.


Bilder från midsommarafton förra året. Bilder tagna av systern. Förstås.

Advertisements

19 thoughts on “Den vitaste av midsomrar 

      • 👍 sen är jag ingen absolutist. Jag kan nog dricka ett glas vin eller en öl till maten men att vara berusad med mitt barn vill jag att aldrig ska hända. Jag vet själv hur det känns och det har lagt djupa sår.

      • Om jag skulle tycka om ett glas vin eller en öl till maten skulle jag säkert dricka det. Men jag ser inget behov av att dricka alkohol bara för att störa andra mindre.

      • Nej sånt förstår jag inte heller! Jag har provocerat konstigt många då jag sagt att jag inte dricker en droppe som gravid. Kan inte fatta….

      • Jo och fleta ggr. Och av olika människor. Det känns helt… sjukt faktiskt. Och sen förkaringen “men en kan man ta, för JAG drack då jag var gravid”.
        Det är nog så känsligt ämne det där med alkohol.

  1. Jag kan nog dricka ett glas till maten, men inte mer. Den där stora otryggheten vill jag nämligen inte att mina barn någonsin ska uppleva. Det sätter djupa spår vet jag själv. Men jag vill också kunna lära mina barn att man kan konsumera alkohol med måtta, för mig hör vin till festmiddagar. Däremot respekterar jag att man inte vill ta något alls. Att supa med barn är däremot förkastligt.

    • Ja, jag tycker absolut att du ska dricka ditt vinglas till maten i frid och fred! Det skulle jag också göra, om jag inte hade så svårt att få ner det. Och jag är glad att min man väljer annorlunda än jag där men att han aldrig heller skulle vara något annat än nykter i närheten av barnen.

  2. Jag tycker att det är så konstigt att alkoholkulturen ser ut så att till och med småbarnsföräldrar ifrågasätts om de inte dricker. Sedan är jag kanske inte helnykterist själv, tycker vin är gott och dricker gärna ett glas till maten men tycker inte att man ska berusa sig tillsammans med sina egna barn. Jag skrev lite mera tankar på min egen blogg ifall du är intresserad 🙂

  3. Du har fina tankar, Amanda….men dina barn kommer tyvärr att bekanta sig med alkohol för eller senare….därför tycker jag att klokast är att visa att man kan ta en öl eller ett vinglas utan att berusa sig för det…..att uppfostra barnen att alkohol är förbjudet kan medverka till att det blir mycket intressant i synnerhet i tonåren! …säger en med mycket livserfarenhet….

    • Men mina barn FÅR ju se att man kan ta en öl eller ett vinglas utan att berusa sig. Och de får också se att man kan låta bli att dricka helt om man hellre vill det. Jag har inte sagt något om att uppfostra barnen att alkohol är förbjudet. Den uppfostran får mina barn inte alls.

  4. Min barn kommer aldrig någonsin att se mig onykter och jag dricker inte heller. Jag vill inte längre dricka alkohol och jag vill inte vara full. Jag får migrän och inget är värt det. Det känns också väldigt bra att ge det till mina barn, dels att det går att vara nykter, men också att jag alltid finns där.

    Jag får alltid förklara mig. De enda som inte ber mig förklara är familjen och allra närmaste tjejkompisarna. De har vant sig. Personalfester, middagar o.s.v så måste jag alltid förklara och gå igenom varför jag inte dricker “bara liiite då?” eller “men cider/öl/alkoläsk/ren sprit då?”. Det stör uppenbart vansinnigt mycket att någon vill dricka vatten.

    • Ja, jag håller med dig i det du säger. I teorin är alla okej med att någon inte dricker alls, men i praktiken får man oftast motivera och förklara. Och just jag har inga problem med att säga varför jag tackar nej, men för andras skull tycker jag det är otrevligt. Att man kämpat med alkoholmissbruk tidigare och därför väljer att avstå är ju inte alltid det första man vill berätta om sig själv när man träffar en ny människa.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s