Det mörkaste av mörker

Jag hade tänkt skriva ett lite  lustigt inlägg om hur makabert det är att två personer vi aldrig förr har träffat ska sova här hos oss i natt. Samma natt som vi är helt utan vatten. Inklusive utan toalett, dusch, vattenkranar… 

Men så hörde jag om Trollhättan och orkar faktiskt inte vara lustig. Alls. Det kommer lite för nära när miljön är så bekant. Att en plats så lik den jag jobbar på varje dag plötsligt blir någras dödsplats och mångas skräckplats är skrämmande. 

Att det dessutom inte är första gången och tyvärr knappast heller sista gången tröstar inte heller. Alls. 

Det finns så mycket mörker. Och det mörkaste av allt är den totala hopplöshet och likgiltighet och kyla som finns i en människa som inte har något att förlora. Inte ens ett eget liv värt att leva för. 

Jag är så tacksam över att få vara så sårbar. Det finns så mycket och framför allt så många i mitt liv som jag inte klarar av att förlora. Jag är därför ofantligt lätt att skada. Men jag är ofantligt svår att komma åt för det mörkaste av mörker. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s