Låt flaggorna vaja

Ännu en gång ligger en skola i hetluften. Knappt hade vi kommit över den åländska julfesten och nu har vi den västnyländska hejarklacken. En av mina elever (!) ville att jag skulle skriva om frågan ur mitt lärarperspektiv och när en elev önskar så skriver jag.

För det första: jag tycker synd om den här skolan. Jag vet hur svåra en del beslut är när man själv är den vuxna och de andra är de inte ännu vuxna och jag vet också hur lätt det kan bli fel hur god viljan än är. Ingen vill vara den skola som hamnar på kartan på grund av en sådan här sak, den skola som diskuteras offentligt. Igår visste nästan ingen att skolan fanns, idag har hela halva Svenskfinland en åsikt om skolans agerande.

Men jag har är ju inte bättre än att jag också har en åsikt. Och nu efterlystes den och då för jag fram den. Om mina egna elever skulle vilja ha regnbågsflaggor i sin hejarklack skulle jag tillåta det. Absolut. För de vill något och de brinner för något. När unga människor vill och brinner så ska vi vuxna bara uppmuntra och ge utrymme. Ja, det blir lätt lite förenklat och lite svartvitt när unga människor tar till orda, men vi måste alla gånger föredra det framom att de inte tar till orda alls (här kan jag inte låta bli att dra paralleller till de diskussioner om andlighet som pågår främst i Österbotten just nu och som jag kanske borde återkomma till senare). Så låt flaggorna vaja.

Sedan kan vi förstås utgå från att det finns några elever också i Ekenäs som inte är bekväma med regnbågstema. Och det är en svår fråga, också här klappar mitt lärarhjärta. Vem vågar säga nej när en ofta ganska högljudd majoritet vill något som man själv inte vill? Som lärare vill jag stå på den minstas sida. Inte så att hen och jag behöver vara överens, men nog så att jag vill försvara och stöda hen om och när så krävs. Å andra sidan finns det också andra svaga och små. Det finns säkert också några hemligt homosexuella elever i Ekenäs. Tänk så stort det måste ha varit för dem när skolans hejarklack ville ha regnbågsflaggor! Och tänk så förkrossande när några vuxna sedan sa nej.

På svenska yle haglar kommentarerna. Förstås. Och jag blir min vana trogen lite matt. Tänker att folk både förstorar och förminskar. Och argumenterar konstigt. Jag har lite svårt för det här med att det inte är politik utan mänskliga rättigheter. Dels tänker jag att vi har gjort regnbågen rätt vid om den i sig är lika med mänskliga rättigheter. Eller så har vi gjort mänskliga rättigheter rätt snäva om de är lika med regnbågen. Och dels tänker jag (helt tvärtom, för jag är ju så sjukt bra på det) att det här inte är en speciellt politisk fråga mera och att eleverna är för sent ute om de vill göra politik. Vi har redan fattat ett beslut om en ny äktenskapslag så den politiska diskussionen är ju avklarad. Jag antar att eleverna vill uttrycka välvilja och att hävda att det är en politisk kampanj känns orättvist. Och att inte tillåta den välviljan känns ogeneröst.

Jag ser mest av allt en grupp unga som helt enkelt vill väl. Och jag har inte råd att förbjuda unga människors goda vilja. Jag tror inte att någon av oss har råd med det. Vid behov kan vi som vuxna styra upp glöden lite och knuffa den brinnande lågan i en lite annan riktning, men att blåsa ut den helt… Det blir så väldigt mörkt om inte våra unga får brinna och lysa.

3 reaktioner på ”Låt flaggorna vaja

  1. Har inte följt med debatten…men på tal om regnbågen så tillhör den inte någon sexuell minoritet eller någon annan! Regnbågen är Guds och ingen annans, han gav regnbågen som ett löfte att en sådan översvämning som var på Noas tid inte skall drabba världen mera. Så regnbågen missbrukas totalt i vår tid! Men det är ju ett lite skillt ämne. 🙂

    • Har int heller hängt med här… men blir lite matt i själen. Finns det inte annat att lägga tid o energi på, tänker jag spontant. Så om jag hade en dotter o hon ville ha en regnbågsskjol, så får hon inte det utan att antingen hon eller jag blir stämplad. Får man på teckningen i skolan inte längre rita regnbågen i säg högstadieåldern, eller får lågstadieelever inte längre pyssla med regnbågsfärgat papper. Trodde inte att det i finland var lika som i sverige där allt ska va så lika o man trampar på tår hur man än gör. Men tydligen börjar vi också vara där. Men samtidigt kan jag tycka att det är enormt intressant att se följa med hur något som för några år sen inte alls väckt någon större diskussion idag är i hetluften. Folk har börjat tänka till och det i sig är ju bra! 🙂

  2. Glenn Hysén ondgjorde sig i en tidning över att det ifrågasätts att ishockeylaget Frölunda har en indian på speltröjan. För sådär ett halvt sekel sedan blev det omöjligt att kalla en afroamerikan för neger. Exemplen kunde mångfaldigas på något som väl bäst passar in på uttrycket postmodernism. Den världsbilden har avgudaförklarat bl.a. språkkoder, politisk korrekthet etc. Tyskan nämner begreppet Zeitgeist, tidsandan. Denna kontext kännetecknas av ständigt skiftande nyanser och förskjutningar, och betoningarna förändras över tid.
    Jag kan förstå, att elever uppmuntras i sina aktiva ställningstaganden för t.ex regnbågsflaggan. Men nog är det problematiskt, för trycket på elever, som själva har kommit fram till en annan inställning eller vilkas hemmiljö har befordrat en annan inställning, måste ju vara enormt.
    När nu postmodernismen i sin ständiga flux småningom betonar ännu nyare manifestationer som man förutsätts anamma, är jag bekymrad. Är detta verkligen en fråga att betona på det sätt som gjorts?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s