Att bli en sådan som springer

Vi reser först tillbaka till min tonårstid. Hela högstadiet och hela gymnasiet var skolgymnastiken egentligen det enda jag gjorde (gick på något pass någon termin, men låg mest och tittade på när andra gjorde muskelövningar och sa “Att ni orkar”). Så det var skolgymnastiken jag gjorde. Och de som var med i min grupp i gymnasiegymnastiken (vi hade nivågrupper) kan intyga att vi ofta gjorde rätt lite. Att skida tvåhundra meter och sedan duka fram varm kakao och smörgåsar i snön är ju inte ett träningspass. Vi gjorde ofta rätt lite, men vi hade alltid mycket roligt. Vår gymnastiklärare var magiskt bra.

Men jag rörde på mig bara när jag absolut måste.

Som vuxen har jag försökt ibland. Och ibland har jag hållit på rätt länge. Jag försökte lära mig springa under mitt första studieår i Åbo men tyckte aldrig om det och slutade. Under mitt första mediestudieår motionscyklade jag femton kilometer nästan varje morgon, och det tyckte jag om. Sedan blev jag gravid och fortsatte motionscykla. Sedan fick jag barn och slutade. Att motionera innan frukost passar dåligt med barn om man inte vill stiga upp mitt i natten. Och det vill jag inte. För en som just börjat röra på sig också utan måste är det inte riktigt läge att vakna halv sex och hoppa upp på cykeln. Tanken blev ju inte heller lättare av att Ingrid oftast var vaken ett par timmar mitt i natten. Att vakna halv sex när man redan vakat mellan två och halv fem är ju rätt mycket begärt.

Hösten 2010 började min moster springa. Jag har en fantastisk och fantastiskt spännande moster som jag inte kan gå in på nu, hon förtjänar en roman. Men hon började springa. Och sedan började min ena syster också, den som bor nära moster. Och sedan började jag och mamma och en annan syster. Minns inte vilken ordning, men under hösten 2010 började en familj hopplösa soffpotatisar plötsligt springa.

Jag började så försiktigt och långsamt att folk skrattade. Här finns det träningsprogram jag följde. Tre gånger i veckan sprang jag. Det allra första passet bestod av 5 minuter gång, 1 minut löpning, 5 minuter gång, 1 minut löpning och 3 minuter gång. Andra passet var inte mycket värre. Jag var i så uselt skick att den där första minuten hann bli tung. Men varje gång jag kom hem kände jag att jag skulle klara mer. Trots det hoppade jag inte över några veckor, för jag tyckte om känslan av att jag skulle klara mer. Jag tappade aldrig hoppet och det blev inte övermäktigt.

Och tolv veckor senare orkade jag springa 5 km.

Och då fortsatte jag med nästa träningsprogram. Det som skulle lära mig springa 10 km. Och jag höll mig till det programmet. Kände varje gång att jag skulle klara mer. Fuskade aldrig. Och kunde sedan springa 10 km. Inte snabbt och inte vackert, men jag kunde springa. Och i min bok var det egentligen helt otroligt.

Sedan fortsatte jag springa. För att jag märkte att jag mådde så väldigt bra av det. Kände mig stark och frisk och sund. Nästan vacker. Och den känslan ville jag ha kvar.

Så jag springer. I regel tre gånger i veckan. Och lär fortsätta tills kroppen inte längre låter mig. Varje gång jag springer – faktiskt just precis varje gång – fylls jag av tacksamhet för att jag alls kan springa. Jag tar det inte för givet.

Löpning är antagligen inte den träningsform jag allra helst skulle syssla med. I själ och hjärta är jag nog mer en zumba-tjej och i den bästa av världar skulle jag dansa i grupp några timmar i veckan. Men nu lever jag i den här världen och att passa tider på kvällarna fungerar inte alls när Fredriks jobb ser ut som det gör. Springa kan jag göra när och var som helst och det gör att löpningen slår alla andra träningsformer just nu.

Oj, vad långt det blev. Tänk att en kvinna på min löpningsnivå kan skriva så mycket om att springa. Jag avslutar med mina bästa tips till den som vill bli en sådan som springer:

1. Börja försiktigt. Det gör ingenting om det känns löjligt lätt. Börja försiktigt och märk att du blir bättre varje vecka.

2. Följ ett träningsprogram. Att bara springa på känsla är svårt i början. Antingen är du som de flesta jag känner och tar i för hårt. Eller så är du som jag och tar aldrig någonsin i. Båda utgångarna är dåliga utgångar.

3. Om du har barn (och en partner): försök ordna det så att du får springa när barnen är vakna. Att springa de där få få timmarna av egentid och lugn och ro kräver en viljestyrka utöver allt jag sett.

4. Spana in ett lopp på tio kilometer som ligger ungefär ett knappt halvår fram i tiden. Anmäl dig. Det är roligt! Speciellt om du springer tillsammans med någon annan. Jag och mina före detta soffpotatisar till familjemedlemmar har sprungit tjejmilen i Stockholm tillsammans fyra år i rad nu. En av årets absoluta höjdpunkter!

5. Anteckna dina prestationer. Mät gärna springrundorna och tiden med hjälp av någon app i telefonen (finns hur många som helst).

Lycka till! Och på riktigt. Kan jag så kan alla. Du kan!

e ville veta hur jag blev en sådan som springer. Nu fick hon veta det. Och du också. Önskeinlägg nummer två.

Och jag har skrivit mitt första rena träningsinlägg någonsin. Det tror jag inte att min gymnastiklärare hade trott att någonsin skulle hända. Undrens tid är i sanning inte förbi.

  
Här springer jag och min syster. 15 km på 90 minuter. Sommaren 2013. Och ja, jag har en nappflaska som vattenflaska. Den utan synd får kasta första stenen. 

Advertisements

2 thoughts on “Att bli en sådan som springer

  1. Underbar, tack! Tror nästan det rycker en aning i mina ben i en löpnerv någonstans. Hade nog en aning om att du kanske skulle njuta lite och le av att skriva ett inlägg om att springa… 🙂 Tack även för länken till löpprogrammet. Vilken inspirerande moster du har begåvats med, jag som trodde att det krävdes en “Fredrik”, men så var det en moster!

  2. Tack för inspirationen! Jag har just tagit itu med att lära mig springa och suger i mig all motivation jag hitttar.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s