Hobbyerna och finskan

Inspirerad av Maria Sundblom-Lindbergs text Freda barndomen – skippa hobbyerna som finns här så funderar jag än en gång på det här med barn och fritidsaktiviteter. Faktum är att nästan alla i min värld som har barn med hobbyer får det att se tråkigt och jobbigt ut och jag har inte känt mig det minsta motiverad.

Så vi hade ju en klar plan; att inte öppna hobbydörren före barnen själva rycker i handtaget. Att inte ens glänta på den.

Och Ingrid har inte ryckt i något handtag. Jo förresten, en dag i våras sa hon bestämt att hon vill börja med pilbåge. Men sedan pratade hon inte mer om det, hon hakade inte ens på när vi försiktigt förde det på tal. Någon tidig augustidag mumlade hon något om väggklättring, men det gick också över redan innan vi hann bestämma oss för om något fritidsintresse i världen är värt 400 euro i terminen.

Så nej, ingen dörr hade egentligen öppnats. Tills vi insåg att vårt barn faktiskt borde ha en hobby på finska för att inte bli lika enspråkig som sin mor. Det var som om alla presenterade finska hobbyer som lösningen på våra språkrelaterade problem och då tedde sig plötsligt en dansgrupp som ett litet pris. En gång i veckan. 45 minuter. Relativt nära hemma.

Nu visade sig det priset ändå bli övermäktigt. Ett par gånger hann Ingrid dansa och sedan började undantagen avlösa varandra. Ett förlängt veckoslut i Österbotten här. Ett kalas där. Något i Fredriks liv som krockade med något i mitt. Plötsligt hade det blivit för många veckor emellan danspassen och tröskeln att återvända hade blivit alldeles för hög. Speciellt med tanke på att en tröskel redan från början fanns där.

Så vi är tillbaka där vi började. Vi står framför en stängd hobbydörr men ids inte stirra på den utan svänger blicken åt andra hållet istället och ser lite mindre stress och lite mera hemmahäng. Och vi stornjuter av det som är nu och tänker den dagen den sorgen om eventuella, kanske rentav troliga, framtida hobbyer.

Men lite oroar jag mig nog för det där med finskan. Jag som knappt lyckades beställa hamburgare på finska i söndags. Jag som nog lät intellektuellt kraftigt utmanad idag på telefon med den finskspråkiga banktjänstemannen. Jag som aldrig dansat på finska. Eller ens på svenska.

Hur ska vi kunna ge henne finskan? Utan att tvinga iväg henne på hobbyer hon aldrig frågat efter? Utan att göra vår vardag ännu mera utmanad med tider att passa och platser att vara på?

Advertisements

12 thoughts on “Hobbyerna och finskan

  1. Ja-a. Jag väntar på bra tips. Vår äldsta är redan 8 år och jag är orolig. Men inte kunde jag heller finska i den åldern och klarar mig bra på två språk nuförtiden brukar jag trösta mig med. Hobbyer fungerar inte, vi har troget varit vid en fotisplan två gånger i veckan året han gick i förskola. Han ville gå, men stod vid sidan av planen. Så vi slutade genast han ens antydde att han ville sluta.
    Jag försöker prata lite finska ibland. Men det har inte blivit rutin på det.

  2. Jag har en idé med tanke på det att Ingrid tycker om att läsa: Hur skulle det vara att introducera böcker på finska? Till början såna som hon redan har läst på svenska så skulle det vara lättare att förstå…

  3. Min man har lärt sig finska på gården när han lekt med finskspråkiga grannar. Har ni kanske några finska grannar hon kan leka med? Jag hoppas att vår son får finskan genom sina finskspråkiga gudföräldrar… för själv har jag också haft och har svårt med det jäkla språket!

  4. Barnvakt låter faktiskt bra. Ni bor ju i Helsingfors så ni skulle ju tillomed kunna få en barnträdgårdslärarstuderande som barnvakt 😉 dock viktigt att det är någon som kan också svenska och att hon/han kanske besöker er några gånger först medan nån av er är hemma så barnen blir vana. Blir ju som språkbad hemma 😀

  5. En finskspråkig barnvakt kanske blir lite språkbad för mamman också? 😉 Hälsningar från en annan ytterst svenskspråkig österbottning…

  6. finns det inga språkbadsskolor där? Jag tänker att vi löser det problemet – ifall vi får en plats, vill säga. I nuläget dras det lott, eftersom de bara har en grupp per år.

  7. Skulle också säga finska barnfilmer/böcker! Jag tycker själv att Pikku Kakkonen kan vara ganska bra o ha bra utbud.
    Vår dotter har nu bytt från finsk dagis till svenska och vi försöker hålla kvar hennes språk så gott det går (borde ju inte vara ett problem att göra det här i huvudstaden).
    Finsk barnvakt nämnde någon; tycker det låter som en idé värd att pröva, kanske?!

  8. Skulle också säga att prova låna/köpa/skaffa bekanta böcker på finska som ni kan läsa hemma. Och Pikku Kakkonen går ju varje vardag kl.17-18 från Yle 2 så sätt på det nån kväll ibland. Många av programmen som går där går på svenska barnkanalen också, så kanske något är bekant från förr? 🙂 Sen finns ju det mesta på youtube så kanske lite finsk Mumin ibland skulle gå hem? 🙂

  9. Är det inte numera så att Finlandssvenska barn måste läsa finska rätt tidigt i skolorna? På min tid började man i 3:an och på den finska jag fick med mig (12 år) så blir jag i alla fall inte såld på torget… Oroa er inte för finskan… era barn har förmånen att ha svenskan med sig från start, och kan sedan klara vad som helst. (åtminstone i Finland)… 🙂

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s