Idag tog jag två av mina barn, två av min systers barn och två av min bästis barn på en kort och allt annat än harmonisk blomplockarpromenad. Förutom jag var ingen sju år fyllda.

Jag tänkte på två saker:

1. Hoppas ingen faller och slår sig och börjar gråta för det räcker jag inte till för.

2. Den här promenaden med den här gruppen skulle ha varit helt omöjlig för bara ett år sedan.