Efter åtta dygn på den holme vi kommit att älska var det idag dags att återvända hem. Ett läger rikare. Många skratt, många människomöten, många upplevelser och många kramar rikare. I längden skulle det kanske bli jobbigt att dela den omedelbara vardagen med nästan nittio andra, men en vecka är ingen längd som stör. Jag kunde gott ha stannat några dagar till. Sällan är det så roligt och så meningsfullt som det är på läger.

Den här hemresedagen brukar vara en dag som andas tomhet och antiklimax. I år andades dagen semester och resa. Drygt tre timmar efter att vi stigit av båten hoppade vi in i bilen och körde till vårt sommarhus. Vårt galna, sneda sommarhus.

Nu är vi här. Äntligen sover fem barn under det här taket. Vi har hittat sovplatser åt alla. Jag fryser men börjar vara van efter att ha sovit i långkalsonger och huppari i en vecka.

Det är sommar.