Resor

För nästan tjugo år sedan åkte jag tåg mellan Åbo och Bennäs ungefär en gång i månaden. Först åkte jag i en riktning för att hälsa på Fredrik och senare i den andra riktningen för att hälsa på min barndomsfamilj.

För nästan tjugo år sedan var tågresor en annan sak än de är idag. Jag säger inte att de var bättre – vet inte ens om de var det. Men de var en annan sak.

Man kunde liksom göra tre saker. Sova. Läsa. Prata.

Jag valde nästan aldrig det första. Nästan alltid det andra. Och väldigt ofta det tredje. Jag lärde känna nya människor på tåg. Människor från en helt annan plats på jorden och människor från en helt annan plats i livet. Men de där fyra timmarna på tåg kunde vi föra långa och djupa samtal.

De senaste tre åren har jag åkt massor med tåg. Trots pandemitider har jag åkt massor med tåg. En enda gång blev det ett sådant där samtal som det så ofta blev förr.

En enda gång.

Jag säger inte att tågresor idag är sämre. Men nog är de väl tråkigare. Mer förutsägbara. Mer bara ytterligare en plats där vi vistas i våra egna världar med våra egna skärmar och hörlurar. Lite mindre närvarande och nåbara för varandra.

Och nog är de mindre vilsamma. Det var svårt att jobba på tåg för tjugo år sedan. Och även om jag förstås ser nyttan i att kunna delta i digitala möten under tågresan så ser jag också nyttan i att det fanns platser och stunder vikta för någon slags vila och något slags varande.

Idag har jag rest. Många timmar. Inte en enda främling har blivit en vän. Men jag har läst ut en bok och en halv ny och det finns stor nytta och ännu större glädje också i det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s