Livet med tre riktigt hårda Liverpool-fans har onekligen sina sidor.

Jag hade somnat i hyfsat vettig tid igår på kvällen men väcktes strax före midnatt av att Fredrik och Ingrid tokvrålade av glädje när Liverpool gjorde det avgörande målet i absolut sista tänkbara spelminut.

Och sedan vaknade jag i arla morgonstund klockan halv sex av att Arvid (som inte får se sena kvällsmatcher före skoldag) steg upp för att se samma match.

Jag vet inte om det är rimligt att nattsömnen naggas i kanterna av en fotbollsmatch, men det är som det är. Och jag väljer de här tre alla dagar, vad som än må komma på köpet.