Nästan varje dag får jag svara på frågan. Hur trivs du på ditt nya jobb?

Jag säger som det är. Att jag älskar mitt nya jobb. Att jag får nypa mig i armen varje dag. Får jag faktiskt göra det här? Finnas här? Med de här människorna?

Jag är ju vikarie. För ett år. Och jag hade väl i begynnelsen en tanke om att försöka skydda mitt hjärta genom att trivas så där rimligt väl och tycka så där rimligt mycket om mina studerande. Men så dök de upp och jag var chanslös. Jag bara dök in med allt jag är och har.

Jag vet inte hur man är lärare på något annat sätt. Tror inte jag kan eller vill ta reda på heller.

Jag tror bestämt att jag har världens bästa jobb. Igen. Tänk att det fanns ett till. Och tänk att det blev mitt, om än bara till låns.