Kärleken

Jag tror att jag behövde en tonåring. Jag tror att hon behövde en vuxen. Vi fick varandra för tolv år sedan och vi har liksom aldrig släppt taget.

Saara. Hon är så vacker att man bara baxnar och ändå faller den yttre skönheten platt mot den inre. Hennes hjärta är enormt. Hon är innerlig och sprudlande. Hon firar livet mer än någon annan jag vet och ser det stora i det lilla varje dag.

Igår gifte hon sig med sin Robert och vi fick vara med. Det var så fint. Så väldigt fint. När hon på festen igår sa att hon inte skulle vara den hon är utan mig och Fredrik så hade jag nästan svårt att tro det. Samtidigt är det typ det finaste jag hört och jag har inte råd att inte ta det till mig.

Störst av allt är kärleken.

Klockan var över midnatt. Fötterna var trötta på klackar så jag gick barfota längs kullerstensgatorna. Det var mörkt och tjugotre grader varmt. Och jag tänkte att livet i sanning är rätt fantastiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s