Inte heller i år blev det några bilder på sommarbruna barn med stora ryggsäckar. Jag undrar om det någonsin blir någon sådan bild.

Men också här kom kvällen före skolstart. Alla var vakna alldeles för länge och när jag läste för Arvid i hans rum kom en pyjamasklädd Hilde intassande. Hon klättrade upp i storebrors säng och gav honom en stor kram.

– Arvid, du behöver inte vara nervös för imorgon. Jag finns ju också där i skolan nu.

Och världens bästa storebror svarade som om han hade facit framför sig.

– Tack, Hilde. Det känns bra.

Att vara fem år gammal och gå i förskolan och få känna att man är någon annans trygga punkt… Tänk att han gav henne det.

De är så bra tillsammans.

(Om de är mätta och belåtna och utvilade. Om inte så är de stundvis riktigt dåliga tillsammans.)