Högen

Det finns kvällar när jag tycker att vår familj är så hopplös. Jobbig och svår och krånglig. Kvällar när ingen vill det som jag vill att de ska vilja. Typ äta kvällsmat och borsta tänderna utan bråk. Är det så orimligt, va?

Och så finns det kvällar som jag vill spara på burk. I väntan på burkar där kvällar faktiskt låter sig sparas så sparar jag de kvällarna på blogg.

Det här var en sådan kväll.

Klockan är halv nio. Typ. Alla är hemma efter dagens träningar, vilket händer långt ifrån alltid. Jag har bakat semlor som både doftar och smakar himmel. Och Hilde konstaterar lyckligt:

– Tänk! Hela familjen är samlad!

Och sedan borstar alla tänderna som om de ingick i en reklam för okomplicerad tandhygien – för det finns en belöning runt hörnet. Om allt är trevligt och smidigt.

Vi kallar den belöningen högen.

Alla lägger sig i min och Fredriks säng. Någon underst och någon högst upp. Den som är högst upp kallas tofs, det har Hilde bestämt och eftersom hon är minst och gulligast så får hon igenom just sådant. Vissa av oss ligger olika tungt beroende på var i högen vi ligger – som tofs jobbar mina muskler rejält medan jag på botten vilar tungt mot madrassen. Hilde verkar alltid vara i tung vila. Med rätta.

När vi har landat i en av högarna kör vi en runda när alla får berätta vad som har varit deras bästa idag.

– Bajskorv, säger Hilde. (Tack och lov att det är just Hilde som säger det.)

– Att träna skott med pappa, säger Ingrid som hade privatträning med Fredrik efter skolan.

– Det här, säger Arvid. Och det är balsam för mitt modershjärta. Han är den största och ivrigaste förespråkaren av hög.

Fredrik säger att hans bästa var att träna med Ingrid och då rubbas stämningen nästan när Hilde upprört undrar om han inte tycker om att träna med henne. Men bara nästan. Faktiskt. För så bra är högen.

Jag funderar ibland på hur mina barn kommer att minnas sitt barndomshem. Ibland känns det som om tjat om skärm, borttappade benskydd och tandborstning kommer att vara det de minns mest. Men jag både hoppas och tror att de minns högen också.

Vårt gäng för två år sedan

2 reaktioner på ”Högen

  1. Jag tror definitivt era barn kommer att komma ihåg högen! Blir så varm i hjärtat av dina inlägg.Mina barn är 20+ och har inte dem att mysa med (för det är ju det man minns, inte det jobbiga) mer. Men som lärare på daghem har jag turen att få mysa där istället:)!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s