Jag tror det är snart fem år sedan jag började sticka. Det gick verkligen inte bra i början. Att jag inte gav upp är ett fullständigt obegripligt mirakel. Allt – precis allt – talade för att jag borde ha slutat.
Men jag fortsatte.
Och här sitter jag i en av mina många självstickade tröjor och förundras över det faktum att den ser ut som en riktig tröja. Tänk att jag kan få ihop en tröja som tål dagsljus. Vem hade trott det?
Inte jag.
Och inte den textilslöjdlärare som i mitten av 90-talet alltid lät mig komma undan med lättare uppgifter än alla andra i klassen.
Här kommer några av de andra tröjor jag stickat:
Alla fina bilder har syster Matilda tagit.
Nästan för lycklig 
Jag är också imponerad! Och måste fråga, är koftan en sådan modell som man klipper upp? Och vad heter tröjan med blomsterok? Den är så fin!
Bra frågor! Och tack för att du år imponerad, det blir lite ensamt om man måste vara det ensam. Koftan är en sådan modell som man klipper upp, jo. Och tröjan med blomster heter Sofies mamma, mönstret till den köpte jag via Ravelry.
Tack för svar! Tror vi är många nybörjare efter detta år som förstår att imponeras :D!