Idag när jag hade sprungit dagens femma kunde jag konstatera att jag nu har sprungit en femma 300 dagar i sträck. Jag firade igår med att springa en av mina snabbaste femmor. Idag gick det betydligt långsammare.

Jag kan också konstatera att jag aldrig hade trott att jag skulle hålla på så här länge. Tänk att jag har kunnat. Och tänk att jag har velat. Men allra mest: tänk att kroppen har kunnat och velat.

Hur länge ska du hålla på? frågar någon ibland. Svaret är att jag slutar när jag inte kan och vill längre.

Efter dagens femma