Det kan hända att min minsting höll mig vaken i natt mellan två och fyra och en sväng till lite senare. Det kan också hända att jag därför var riktigt trött och riktigt sur när hon väckte mig kvart före sju och ville öppna dagens lucka i chokladkalendern. Det kan tyvärr därtill hända att jag i min trötthet och surhet kastade chokladkalendern i golvet.
Hur många böcker du än läser om föräldraskap lär du inte att hitta någon som råder dig att kasta chokladkalendrar i golv. Och det är rimligt. För det leder ju inte speciellt långt eller högt.
Men om du läser ens en enda bok om föräldraskap tror och hoppas jag att du får läsa rådet att be om förlåtelse när du gjort fel mot dina barn. Det finns inte en enda förälder som inte brister ibland och ibland till och med ofta. Men trots det finns det föräldrar som aldrig någonsin ber sina barn om förlåtelse utan låter barnen gå vidare med en känsla av att hela skulden var deras.
En sådan förälder vill jag verkligen inte vara. Inte vill jag heller vara en förälder som slänger julkalendrar omkring sig, men om eller när det någon gång händer så vill jag vara en sådan förälder som ber om förlåtelse efteråt.
Så började alltså den här onsdagen. Inte speciellt stolt eller snyggt eller starkt. Eller jo, förresten. Rätt starkt var det väl nog. Att be om förlåtelse är starkt. Att förlåta är starkt.
Nästan för lycklig 
Det kan hända att den inledningen var precis vad en annan trött och irriterad mamma behövde läsa. Tack!
Och fortsättningen är så viktig<3
Tack! ❤️ Vi är många trötta nu.
Tack att du delar med dig också av det här! Vi är många likadana föräldrar o jag tror o hoppas att det att kunna be om förlåtelse bär långt.
Der hoppas och tror jag också.
Tack, alla är trötta ibland och precis alla gör fel, men alla kan inte be om förlåtelse. Du är bra!
Hälsningar från en som önskar att hon fått höra ordet förlåt av sin mamma
Jag tror det är många som önskar just det. Och vem vet? Kanske det finns många föräldrar som idag önskar att de hade sagt förlåt.