Hon säger sig vara rädd för två saker: dinosaurier och tomtar.

Även om det senare är lite riskfyllt så här i adventstid så tänker jag att det är väldigt bra saker att vara rädd för. Jag skulle lätt kunna välja dem. Det är ju så sällan ett liv innehåller för mycket av just tomtar och dinosaurier och det är så sällan vi skadar oss själva eller andra i kampen med just de rädslorna.

Det finns så många betydligt farligare rädslor som hon är helt befriad från. Rädslor som får oss att göra riktigt dumma och riktigt grymma saker. Rädslor som bygger murar mellan människor, rädslor som bedövar samveten som absolut inte borde bedövas. Rädslor som gör att vi väljer oss själva framför andra, rädslor som gör att vi inte vågar stå upp för det som vi egentligen vet att är sant och gott.

Så älskade liten. Om du måste vara rädd för något – och det måste du väl, du är ju människa – så är tomtar och dinosaurier faktiskt ett bra val. Bland de bästa. Till och med i adventstid.