Med ålderns rätt är han rätt osynlig här numera, han den mindre mannen i mitt liv. Men idag gör vi ett undantag.

Han och jag har pratat nästan orimligt mycket om hur barn blir till på sista tiden. Det är väl en fråga för vilken intresset kommer och går, numera går det lika stabilt uppåt som covid 19 i vår grannstad. Så det blir mycket fortplantningsrelaterade diskussioner och en av dem kom att handla om preventivmedel.

– Har du och pappa använt sådant? frågade Arvid.

– Jo ibland, svarade jag.

Och den lika otippade som klockrena reaktionen:

– Nice.

Så där enormt imponerat och bekräftande nickande. Ni vet.

När han var kanske fyra eller kanske fem upptäckte han ordet nice när en av de äldre kusinerna använde det. Han var enormt imponerad då också och gjorde så gott han kunde för att följa exemplet.

– Nice, sa kusinen.

Sådär kaxigt och coolt.

– Majs, sa lilla Arvid.

Sådär okaxigt och ocoolt men överljuvligt.