En gång i tiden delade jag liv med en människa som kunde bryta ihop lite om Liverpool förlorade en match. Tyvärr förlorade de väldigt ofta just då.

Idag delar jag livet med minst två – kanske tre – människor som kan bryta ihop lite (eller mycket) om Liverpool förlorar en match. Lyckligtvis förlorar de väldigt sällan just nu.

Men när de väl förlorar, som till exempel idag, är det jobbigt. Två grät. Grät. En ropade också med enormt eftertryck:

– Arsenal är världens sämsta lag!

Så att sådant hemma hos oss.

Det är ju för allt i världen fint att våga visa känslor och det är ju för ännu mer i världen fint att bry sig. Men det är så skört att hänga upp sitt välbefinnande på andras straffsparkar. Kan jag tycka.

Men jag delar väl nog liv med högst en annan som delar min åsikt på just den punkten.