Ibland har en människa det oförskämt bra. Just nu är ett sådant ibland och just nu är jag en sådan människa.
Jag ligger på soffan i vardagsrummet med ett intervallpass i benen och en dryg halvliter glass i magen. Jag följer med när mina föräldrar spelar pidro med mina två äldsta barn. Jag visste inte att man kan stava till lycka också så. Men det kan man. Uppenbarligen.
Ju längre jag lever, desto fler sätt att stava till goda ting upptäcker jag. Alla de gamla sätten finns också kvar i mig. Jag blir fortfarande lite yr varje år när jag får använda vårjacka igen. Och så kommer alla de nya också. Rikare blir jag.
Det är en jämn match. Båda lagen har varit på minus, nu skriver vi 8-20. Jag tror bestämt att jag älskar den här stunden.

Jag lyssnade nyligen på en podd (kanske Framgångspodden) där samma sak diskuterades. Vi blir lyckligare ju äldre vi blir eftersom vi samlar på oss saker som gör oss lyckliga. Jag kan inte annat än hålla med! Känner att livet blir lättare och lyckligare hela tiden, och då har jag varit ganska lycklig från start 🙂