Hon ifrågasätter starkt det här med nattsömn.

– Ryhmä-hau-hundar sover ju inte, protesterar hon.

Hon kallar oftast sig själv Toma nuförtiden.

Jag går inte med på det. Är ju lite konservativ på det sättet att jag förknippar nätter med sömn.

– Men varför måste jag sova? fortsätter Hilde. Förlåt, Toma.

– För att det är natt, svarar jag tråkigt.

– Aj, menar du för att bli stor och stark? undrar hon hoppfullt.

– Ja, precis det, säger jag.

Hon ser nöjd ut. Jag är också nöjd. Tänker att jag kanske har gjort något rätt någon gång då min treåriga dotter vill bli just stor och stark.

( I rättvisans namn måste jag väl också tänka att jag kanske har gjort något fel någon gång då min treåriga dotter är vaken ännu en timme efter det här sömnsamtalet och klockan är halv elva.)