För mig är det viktigt att komma ihåg att inte heller coronan drabbar oss rättvist, för faktum är att få saker är lika osympatiska som lyckligt lottade människor som hävdar att läget är rättvist. Vi som har dragit långa strån nu ska vara väldigt försiktiga med att påstå att rättvisa råder.

Samtidigt som jag flera gånger varje dag påminns om det långa strå jag själv sitter med just nu, så är jag irriterad flera gånger varje dag över att läget är som det är. Det var ju ingen av oss som ville det här och en massa saker suger med den tillvaro som råder. Men också nu går det alldeles utmärkt att hålla fler än en tanke och fler än en sanning i huvudet samtidigt. Mina tankar och sanningar:

1. Det här är jobbigt. Jag avskyr det här. Jag är dålig på det här. Det här är tråkigt.

2. Många, många andra har det mycket, mycket värre. Mitt jobbigt och tråkigt är trots allt bara jobbigt och tråkigt. Inte farligt.

Allt och alla sätts ju på prov nu, det är väl därför vi kan frestas tro att det är rättvist. Men de prov vi utsätts för är olika svåra. Jag fick ett ganska lätt prov, faktiskt. Och när jag tjuvkikar på andras prov så skäms jag lite för att jag trots det svarar så fruktansvärt dåligt och fel på vissa uppgifter.

Jag vill ändå tro att det här är sådana prov som vi faktiskt kan hjälpa varandra med. Du som har för svåra uppgifter framför dig, fundera på vem du kan be om hjälp. Och du som klarar ditt eget prov galant, kolla vem i din närhet som svettas just nu. Det här provet rättas inte enligt Gauss kurva, den enas bröd är inte den andras död. Alla kan bli godkända. Alla kan till och med bli mer än så. Om vi hjälper varandra.