Coronalivet når nya höjder! Idag har lätt varit den bästa dagen hittills. Och ja, jag kommer att fortsätta skriva om varje gång den här dalavandringen når något som påminner om höjd.

Framgångsreceptet: att få jobba hyfsat ostört medan Fredrik är ledig. Mellan 7.15 och 15.30 fokuserade jag helt och hållet på jobbet. Någon gång kom Arvid in mitt i ett möte och låg tyst och lyssnade. Någon annan gång kom nudist-Hilde in. Men det var Fredrik som tog alla frågor. Alla hungerskänslor. Alla önskemål. Alla krav. Alla syskonbråk (jag vet inte hur det är med era barn, men våra har inte förstått att sluta bråka bara för att undantag gäller).

Och det gjorde mig så gott. Är det så här det är att jobba i vanliga fall? Ljuuuuvligt.

Men inte ens bästa dagar går ju helt smärtfria. I skrivande stund är klockan 22.31 och jag tror att högst ett (antagligen noll) barn sover. Ett annat kom just ut ur sitt rum och konstaterade lugnt:

– Mamma och pappa. Jag vill säga två saker. 1. Att jag är hungrig. 2. Att jag aldrig mer tänker tala med någon av er.

Jag är alldeles för lycklig för att bry mig. Godnatt på det då.