Att hitta glitter

Jag är väl som alla andra. Hade verkligen hoppats att den här undantagstiden skulle bli hyfsat kort eftersom den las in hyfsat tidigt. Så jag är väl nu som alla andra lite besviken. Eller mycket. Den här våren, vår första på vår hyfsat nya hemort, blir helt klart en annan vår än den vi hade hoppats på.

Men jag är väl också som många andra. Ytterst medveten om att det idag är en ren lyx att få tycka att det här läget är irriterande och tråkigt och tungt och slitsamt. Alla vi som inte behöver vara riktigt oroliga för vår egen eller en riktigt näras hälsa är vinnare nu. Alla vi som får lita på att lönen fortsätter komma får klaga med väldigt liten röst. Det här är ingen drömtillvaro för någon enda av oss, men det är inte heller en mardrömstillvaro för alla.

Vi må alla påverkas av samma fenomen just nu, men vi påverkas väldigt olika av det.

Jag tackar aktivt varje dag. Varje dag. Också varje coronadag. Kanske speciellt varje coronadag. Det må vara ett lite präktigt sätt att leva, men det är ett sätt jag aldrig någonsin tänker överge. Också i den här irriterande och tråkiga och tunga och slitsamma tillvaron glittrar det nämligen till någonstans varje dag. Om jag väljer att fokusera på det glittret glittrar det ännu mer. Den som övar sig i att leta efter glitter blir allt bättre på att hitta det.

Och det vill jag vara bra på. Jättebra faktiskt.

När glittret var lätt att hitta

One thought on “Att hitta glitter

  1. Blev påmind om hur tacksam jag ska vara idag, att vi är isolerade o jobbar på distans pga Corona, inte nåt ännu värre..
    Vi besökte min hemort och jag ville visa stigar och platser från min barndom. Sagt och gjort, vi gick stigar, fulla med blåsippor, och strandvägar och njöt i solen
    Lustigt nog såg vi på avstånd flera soldater o fordon, både motorcyklar, fyrhjulingar, jeepar samt större fordon..
    På hemvägen mötte vi ett helt kompani kamouflerade soldater, bärande på sina gevär, sinkon, spett o dyl..
    Vi möttes på stigen, så väldigt nära varann (inget Coronaavstånd att tala om..🤔)..
    Jag och mitt sällskap måste gå bakom varandra för att vi alla skulle få plats på stigen..
    Kunde helt lätt identifiera mig med känslan hur ett liv mitt i kriget skulle te sig..
    Soldatgossarna gröna o bruna i ansiktena, trötta och håglöst grinande emot oss där på den våriga stigen.. huuu… Tänkte tom tanken, att må ingen vara så nere att den nu gör nåt tokigt..
    Underligt overkligt.. pågick ändå en rejäl stund, de var många o alla på rad efter varann..
    Vi är bara isolerade pga Corona.. kunde vara ack, så mycket värre vardag vi var tvungna att stiga upp o möta om morgnarna! 🙄😳

Leave a Reply to Siv Cancel reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s