Hon

Idag är ingen vanlig dag. Den här dagen för sexton år sedan fick jag mitt livs kanske mest avgörande fråga och jag gav mitt livs kanske mest avgörande svar.

Ja, jag vill gifta mig med dig.

Vi firar med en text av min Fredrik. Håll till godo!

Hon

Tisdag den 7 augusti 2007. En tisdagsmorgon, men inte vilken vanlig tisdagsmorgon som helst. En tisdagsmorgon då jag fick läsa en kärleksförklaring i Vasabladet skriven av Amanda till mig. 7 augusti är vår bröllopsdag och Amanda jobbade då på Vasabladet och skrev kolumn om oss. Hon hade åkt tidigt på jobb, men en lapp på bordet med grattis på bröllopsdagen räckte inte för henne. Tänk att jag fick läsa vad hon tycker om mig i tidningen. Tänk att alla andra fick göra det också. 

Jag hade glömt bort hela kolumnen förrän jag hittade den för någon dag sedan under vår TV-soffa. Amanda har sparat en hel del artiklar som hon har skrivit i en skrivbordslåda och någon har säkert rivit ut den ur lådan. Hilde är storligen misstänkt. Jag log när jag läste den igen. Rubriken är “Han”. Första meningen lyder “Han var den töntigaste jag hade träffat i hela mitt liv”. Och resten var hennes ord om mig och om oss. Vackra ord och sanna ord. Hon är ju så bra med orden och hon skriver ju som det är. Hon skriver inte om allt som händer i hennes och vårt liv. Men hon skriver det hon vill och det hon skriver är sant.

Idag har vi förlovningsdag. 16 år. Jag hade glömt. Jag har en tanke om att jag är den mer romantiska av oss. Men jag vet inte. Det skulle ju vara läge för någon slags uppvaktning. Åtminstone grattis på förlovningsdagen och en puss. Åtminstone att jag skulle ha kommit ihåg det. Men, nej, förlovningsdagen glömde jag. Men den brukar jag glömma. Men en kärleksförklaring en torsdagskväll skulle vara på sin plats.

Amanda, jag älskar dig! Vi har så roligt tillsammans och allra helst skulle jag bara vilja vara med dig. Men jag behöver tyvärr göra annat också. Det spelar ingen roll var vi bor eller vad vi gör bara jag får vara med dig. Du inspirerar mig att se det goda hos andra. Att tolka andra generöst. Du drar upp mig när det är tungt. Du drar upp hela familjen när det är tungt. Du tillåter dig inte att gräva ner dig i en grop. Ibland är du nere och trött. Då du inte har fått umgås med vuxna på en tid. När Hilde rosslar och gnäller samtidigt som Ingrid ropar från sitt rum: “Vad betyder demokrati?” och Arvids hemskoluppgifter är klara för länge sedan och han trampar runt otåligt. Då du är hemlärare och du borde jobba. Då blir du ledsen en stund. Men du bara fixar det ändå. Tack, älskling!

Du är så oerhört vis. Du visar mig vad som är det viktigaste i livet. Tänk att det är jag som får hänga med dig mest av alla. Prata mest med dig. Tänk att jag får dela de små och stora ögonblicken tillsammans med dig. 16 år. Tänk att hon är min.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s