– Mamma, det finns åtminstone en i skolan som är kär i mig.

Berättade han stolt och förtjust och samtidigt nästan helt ogenerat. Och sedan fick vi höra mer, om hur och när det kommit fram. Han var väldigt nöjd.

Kan det finnas något finare när man är sju? Än att veta att någon är kär i en?

Jag betvivlar.

Det tyder ju onekligen på god smak, att falla för just honom. Hemmavarianten av Arvid är ljuvlig, och jag tror mig veta att skolvarianten av honom är ljuvlig i kvadrat och kubik.