Vem man var

När man är nästan stor kan det uppenbarligen vara väldigt mysigt att ägna en halv lördagskväll åt att se gamla videor i sin mammas telefon. Att få se sig själv som man var när man var två och fem och åtta år ung. En evighet sedan. Ett ögonblick sedan. Att minnas vem man var och att minnas vem man är.

Mycket av det sannaste hon är nu när hon är elva har hon varit redan när hon var tre. Och oerhört älskad har hon alltid varit.

Dem vi var. Typ 2013.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s