De enda vuxna

Vi har tre skohyllor i vår hall. Tre! Ändå är det nästan ingen som använder dem. Vi har monterat upp krokar på väggen att hänga upp jackor på. Barnen vägrar. Inte heller går de med på korgar för vantar och mössor. De verkar onekligen tycka att mitt framför dörren där man kommer in är den bästa förvaringsplatsen för allt. Så där ligger också allt. Skor, jackor, utebyxor, ryggsäckar, vantar och mössor.

Mina bästa dagar bryr jag mig inte så mycket. Hänger upp min jacka, lägger min mössa och mina vantar i min korg och lägger skorna snyggt bredvid (ja, bredvid!) skohyllan. Tänker att barnen får ha sin oordning och att jag faktiskt inte har råd att göra alla deras problem till mina.

Mina sämre dagar suckar och stönar jag och plockar lite irriterat och lite självömkande upp i hallen.

Mina sämsta dagar blir jag sur. En sådan dag beklagar jag mig upprört och hör mig själv säga till Ingrid:

– Ibland känns det som om jag och pappa är de enda vuxna här hemma.

Hon tittar på mig som om jag härstammar från en främmande planet.

– Men ni är ju det! säger hon.

Fair enough. Vi är ju det. Och till att vara en av de två enda vuxna här hemma hör väl att vara hyfsat ensam om att bry sig om hallen.

Bild: Matilda Audas Björkholm

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s