Alltså han. Som igår fick och förtjänade rivsår i ansiktet. Han gjorde det igen idag. Överraskade oss.

Han jobbade som ett djur med städning när han egentligen skulle sova och sedan ordnade han en spårning för mig och Fredrik där vi fick vandra mellan de olika platser i hemmet som han hade fixat till. En tömd diskmaskin. En dammsugen köksmatta. Ett städat rum. Ett rengjort golv i tv-rummet.

Det var verkligen inte vad vi hade förväntat sig. Ibland är oförutsägbarhet det absolut bästa och vackraste som finns.

Han har hur mycket som helst i sig, vår älskade Arvid. De gånger han kanaliserar det rätt blir det guld. De gånger han kanaliserar det mindre rätt blir det (ibland) ett annat slags guld. Som då.