Mitt nya jobb är fantastiskt fint. Jag får träffa nya, inspirerande människor, jag får läsa intressanta texter, jag får lära mig mycket, jag får ta nya steg och utvecklas. Jag växer varje dag.

Men – och i just det här sammanhanget måste jag nog använda ordet men – jag får också resa mycket, främst mellan min nya hemort och min förra. Nio veckor i sträck har jag jobbat i Helsingfors minst en dag, ofta två. Fredrik får verkligen leverera på hemmaplan.

Och: aldrig har han klagat.

Det säger mycket om den människa han är. Att han nästan lika ofta som jag själv uttrycker hur glad han är över mitt nya jobb, trots att det är klart mindre bekvämt för honom än mitt gamla var. Han har lärt mig mycket om generositet, om vad det är att unna en annan människa, om att genuint glädjas med en annan. Om att vilja se en anan bli till.

Han har lärt mig mycket om kärlek.