Plötsligt hör vi från baksätet:
– Jag är så jätteglad!
Det var inte så att någon av oss frågade. Ens något ditåt. Eller att vi pratade om något som skulle göra kommentaren rimlig. Det var nog bara så att hon kände livet i sig och berättade.
Bara och bara, förresten. Finns det något mindre bara än att få vara så jätteglad att det bubblar över?
Nej. Det finns absolut inget bara med det. Det är ju typ det största som finns.
