Kampveckor eller nåderik start

Det har gått märkligt lätt i år, det här med att byta ut lediga sommardagar mot upptagna vardagar. Det brukar ju alltid vara lite jobbigt och jag hade förväntat mig att det skulle vara mer än lite jobbigt i år när allt dessutom var nytt för alla.

Jag minns Ingrids allra första dagisdagar. Jag minns att hon grät och att jag grät och att Fredrik beslutsamt sa:

– Hon ska aldrig mer behöva gå dit.

Jag minns Arvids första dagar hemma med barnskötaren. Jag minns att jag tänkte att jag aldrig någonsin vill ha ett barn till för att smärtan när de sedan ska börja vara med någon annan är alldeles för stor. Inte-värt-det-för stor.

Så jag hade liksom laddat upp för några veckor med ihärdig kamp och i stället har vi fått några helt andra veckor. Visserligen veckor med nästan orimlig trötthet och stundvis galet många pusselbitar, men ändå veckor som vilar på en grund av tacksamhet och glädje.

Till dig som i år har fått de där kampveckorna; det blir bättre. Det blir bättre till och med ganska snabbt, även om varje dag av kämpande är en alldeles för lång dag och man aldrig ser slutet när man är mitt i. Det är det grymma med kamp.

Till dig – och mig – som i år fått en nåderik start; jo, jag vet att det kan komma bakslag. Men vi behöver faktiskt inte ta ut sorger i förskott, vi ska vara glada alla dagar som är goda mot oss. När de mindre goda dagarna kommer har vi ändå ingen nytta av att vi inte tog ut glädjen när den var.

En av sommarens sista dagar, på en holme med kära vänner. Precis innan vardagen verkligen började.

4 thoughts on “Kampveckor eller nåderik start

  1. Tack för den påminnelsen.
    Jag har upprepat de orden, “det blir bättre”, åt vår äldre som får vänja sig vid förändringar i år och växa in i en ny roll. Vi kämpar med känslor och växtvärk varje dag.
    Jag inser nu att jag upprepat de lugnande orden dem lika mycket för egen del och att jag behövde få höra det av någon annan. Tack.

    • När vi på mitt dagis jobbar enligt egenvårdarmodell och inskolning enligt barnets behov så undviker vi att barnet ska behöva gråta vid lämning. När inskolning gått som på strömsö är barnet så fäst vid sin egenvårdare att det inte behöver lämnas gråtande. Den trygga vuxna följer barnets tider de först veckorna, barnet behöver bara knyta an till egenvårdaren. Jag önskat att alla dagisar och pedagoger och föräldrar skulle ge tid för en inskolning för barnets bästa. I mitt jobb som lärare inom småbarndpedagogiken är det viktigaste att föräldrarna litar till 100% på att barnet har det bra med mig. Då kan barnet trivas på dagis och då kan föräldrarna göra sitt jobb utan oro. Största delen av barnen på mitt dagis börjar utan gråt. Inte endast av nåd, utan mycket tack vare kunskap om och hur vi ska bemöta och skola in barnet. De barn som i år har jobbig start är de barn där föräldrarna inte ville ge tid på inskolning utan de förde barnen till främmande vuxna utan att vi pedagoger kände barnet och barnet kände inte oss. Egenvårdarmodell är utvecklat i Finland bl.a just för att barn ska få en så bra start på dagis som möjligt.

  2. Tack! Från en mamma som idag första gången lämnade mitt barn gråtande i famnen på en annan människa och som knappt hann ut genom dörren innan även mina tårar rann.

  3. “När de mindre goda dagarna kommer har vi ändå ingen nytta av att vi inte tog ut glädjen när den var”
    Så fint och så sant!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s