Höst

Väckarklockan ringde orimligt tidigt. 6.50. Det här kom att bli sommaren då vi lärde oss (eller barnen) att sova till åtta, ibland halv nio. Men i dag var det väckning 6.50. Jag väckte tyst de fyra som skulle väckas och gjorde allt jag kunde för att inte väcka de tre andra. Jag lyckades.

7.11 satt vi i bilen. Jag och de fyra väckta. Jag och min förstfödda tillsammans med mina tre systerdöttrar. En liten stund senare hade jag följt systerdöttrarna till ingången till den båt som skulle ta dem från Finland till Sverige. När jag stod och vinkade åt dem med reflexväst och tårar i ögonen visste jag att sommaren var slut. Det har varit på gång några dagar, men deras avfärd blev definitivt dödsstöten.

Sommar är ju inte ett väder, det är ett state of mind. Och i min värld stavar man till sommar med min syster och hennes familj. Vi har sagt hejdå först till systern, sedan till svågern och nu till syskonbarnen och därmed är det höst.

Och höst är långt ifrån bara dåligt. I morgon har jag min första egentliga arbetsdag på nya jobbet och det känns så oerhört roligt och spännande. Är det sant att jag ska få göra det här? Jag får börja skriva på ett nytt kapitel i mitt liv och all den där ivern som har fått slumra under sommaren börjar vakna igen.

Det blir mycket nytt i höst. Jag vågar försiktigt tro att det blir mycket bra i höst.

Selfien jag tog och skickade till min familj typ tre minuter före jag gick på den arbetsintervju som gav mig det jobb som nu är mitt. Ser ni ivern? Den är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s