Avskedsresan

Jag glömde bort att jag har en blogg. Inte hade jag mycket till telefon heller. Det blev två dygn helt utan facebook och nästan helt lika utan instagram. I stället var jag helt och hållet närvarande bara där jag var. Scrollade livet självt. Liksom.

Livet och vännerna i världsklass. Vi har kallat det för avskedsesan, men det var ingen som tog något avsked. Vi ses säkert under påsken, sa vi i stället. Det är ju en så mycket roligare sak att säga.

Jag har ägnat två dygn åt att äta vansinnigt mycket och vansinnigt gott, åt att prata och skratta och prata ännu mera med dessa älskade vänner och åt att låta bli att tänka på hur kort tid till vi fortfarande bor nära varandra. Vi som inte kände varandra alls när vi flyttade hit, vi som vävt ihop våra liv i varandras.

Det geografiska avståndet må vara vad det är – de kommer alltid att vara nära våra hjärtan. Det slår förstås alla geografiska avstånd som finns, även om jag redan nu kan sörja allt det som är lätt nu men blir svårt sedan.

Och i dag har vi packat två lådor till.

Med rätta kan man fråga sig varför den här bilden illustrerar den här texten. Svaret vet jag. Och de. Kanske.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s