Hade den först

Hon är fortfarande hängig och slängig. Hon liksom bor på en förälder, lite som ett kängurubarn. Också nu är hon gullig. Stundvis jobbigt gnällig. Men gullig.

När jag petar en snorkråka ur hennes lilla näsborre säger hon med trött, liten röst:

– Jag hade den först.

Och det hade hon ju. Förstås.

Jag älskar henne. Men jag saknar henne i friskt format.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s