Avdramatiserande men/eller sanningsenligt

Vi stiger av fjärrtåget och lokaltåget. Vi släpar och bär hem orimligt många väskor för en veckoslutsgrej. Vi hinner dimpa ner i soffan hemma. Jag kollar svenska.yle.fi och rubriken om knivdåden i Haga är det första som möter mig. Vårt Haga.

Jag går och pratar med barnen direkt. Så att de inte ska bli rädda om någon säger något i skolan dagen därpå, tänker jag. Det var ett bra drag. Bara en liten stund senare säger någon något i klassens whatsapp-grupp. De blir inte rädda.

Men förvirrade, nästan förundrade. Varför gjorde mannen så här? Hur kan man göra så mot sina egna barn och deras mamma? Jag svarar så avdramatiserande men sanningsenligt jag bara kan.

– Visst är det jätteovanligt? frågar en.

Och när jag svarar på just den frågan blir min strävan efter avdramatik för en stund större än min strävan efter sanningsenlighet.

För det är ju förstås ovanligt men samtidig alldeles för vanligt. Vi är ett alldeles för litet land för att ha rubriker som den här så ofta som vi har dem. Att hemmet fortsättningsvis är den farligaste platsen för en kvinna är ett misslyckande på så många olika plan.

Jag vill ändå tro att världen och också vårt land blir bättre och tryggare. Att morgondagens kvinnor och barn och män får vara tryggare än dagens. Vi har alla så mycket att vinna på det. Ett tryggt samhälle är ett bra samhälle. För alla.

Må framtidens barn få ett helt sanningsenligt svar:

– Det är jättejättejätteovanligt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s