Jag skulle kunna

Jag skulle kunna skriva om hur det känns att sova på svärföräldrarnas köksgolv på en 120 centimeter kort madrass. Bredvid ett missnöjt barn som aldrig sovit lika dåligt som i natt. Jag skulle kunna skriva om det febersjuka barn som ockuperat en föräldrafamn konstant de senaste två dagarna. Jag skulle kunna skriva om hur ofantligt trött och irriterad jag är just nu.

Och allt skulle vara sant.

Men jag skulle också kunna skriva om den här bilden som blev sänd till mig i går på morgonen.

Den föreställer mina två äldsta barn på frukost hemma hos mina föräldrar. Jag skulle kunna skriva om det vackra i att få tro att sådana frukostar blir fler och oftare i vårt nya liv än i vårt nuvarande. Jag skulle kunna skriva om hur tacksam jag är när jag tänker på den gåva mina barn får när vi flyttar betydligt närmare både mor- och farföräldrar.

Och allt det skulle vara precis lika sant.

Livet. Det är som det är. Och i någon mån som vi ser det och tar det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s