Ett nej för mycket

Jag sitter och jobbar i vardagsrummet när hon kommer tassande.

– Mamma, jag har en idé. Vad säger du om att jag skulle sätta på lite te åt oss?

Jag kastar ett öga på klockan. 21.27. Och jag har uppskattningsvis en och en halv timme jobb kvar. Inte en chans.

– Nej, älskling, det går tyvärr inte. Jag skulle jättegärna dricka te med dig, men inte halv tio på kvällen.

Hon går iväg. Ledsen. Förstås. Och sedan säger hon inget mer till mig den kvällen. Jag försöker prata, men hon bara nickar eller skakar på huvudet eller rycker på axlarna.

Jag sa ett nej för mycket.

Samtidigt förstår jag mig själv. Jag måste jobba. Jag slår knut på mig själv den här veckan för att kunna vara helt ledig på sportlovet, men barn ser sällan längre än här och nu. Inte ens stora barn gör det.

Men redan nu är hon i den åldern att hon ibland inte orkar svara när jag frågar. Hon tittar ibland på mig som om jag frågar alldeles för mycket och helt fel frågor. Så de gånger hon vill dricka te med mig finns det ju egentligen inget viktigare.

Jag påminns om tonårsföräldern jag pratade med för några år sedan. Jag, med mitt småbarnsförälderperspektiv, antydde att det ju måste vara skönt med tonåringar då man är mera fri som förälder, då det inte är lika viktigt att man är hemma hela tiden. Hon tittade på mig med nåd men samtidigt som om jag sa helt fel saker.

– Jag känner att jag behöver vara hemma nu mera än någonsin tidigare. När barnen var små ville de ju alltid vara med mig, nu vill jag alltid finnas där de där få gånger de vill. Jag kan inte gå miste om de stunderna.

Jag sa ett nej för mycket i går. I dag har jag slagit dubbelknut på mig själv (= börjat läsa elevtexter klockan sex på morgonen) för att kunna tassa in i hennes rum när småsyskonen har somnat och fråga vad hon säger om att jag skulle sätta på lite te åt oss. Jag hoppas hon ser på mig med nåd och att hon säger det ja jag borde ha sagt redan i går.

Bild: Maria Hedengren

Advertisements

2 thoughts on “Ett nej för mycket

  1. Känner inte dig men följer din blogg, och slås varje gång av dina oerhört välformulerade, tänkvärda och välskrivna texter, såväl innehållsmässigt som textmässigt. Jag är också både tonårsförälder och småbarnsförälder och får hålla med i det som “din” tonårsförälder poängterade. När de blir större är de nästan jämt iväg hemifrån, och då vill man verkligen verkligen vara hemma och finnas till de korta stunder man får med dem. Lillebror får jag hänga med mest hela tiden ännu, och det känns bra. Ha en fin dag!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s