Leva så att jag inte hinner leva

Jag minns när jag förra hösten läste att Isabella Löwengrip hade outsourcat matlagning och handling. Jag kände att jag också skulle kunna göra det. Tveklöst. När som helst.

Nu, ett år senare, läste jag att hon inte julpyntar sitt eget hem. Det är någon annan som ser till att barnen har vinterhandskar, det är någon annan som köper julklappar, det är någon annan som går till apoteket och det är någon annan som bokar in barnens tandläkartider. Jag känner att jag inte längre är lika säker på att jag också skulle kunna göra det.

Nog för att jag avskyr att hänga upp ljusslingor och adventsstjärnor. (Någon borde seriöst undersöka hur det är möjligt att man kan vara så hopplöst dålig på sådant som jag är.) Don’t get me started on handskar och mössor. För att inte tala om skridskor och cyklar. Och ingen – ingen – har ju någonsin så mycket tid att det finns tid för tandläkartid.

Men ändå. Vet jag alltså inte om jag skulle kunna.

För i någon mån är ju allt det där livet och att inte hinna med det… Jag vill inte leva så att jag inte hinner leva.

Å andra sidan inser jag förstås att världen och världshistorien är full av män som aldrig har levt det livet. Å tredje sidan tycker jag faktiskt att de männen nog missat mycket av det som är liv. Visst kan man leva ett fullgott liv utan att ansvara för att barnen har tossor på dagis, men är livet fullgott om det aldrig finns tid att köpa julklappar till tossbärarna?

Jag vet alltså inte. Vet du?

Illustrerar lite otippat med dagsfärsk selfie på mig och mina dagsfärska hembakta lussebullar. I dag hann jag uppenbarligen leva.

Advertisements

3 thoughts on “Leva så att jag inte hinner leva

  1. Visst var det ont om tid när barnen var små och i lågstadieåldern, men det var den bästa tiden när jag ser tillbaka. Rätt vad det är har barnen flugit ur boet och det finns tid i överflöd för egen tid. I början blir det bara en känsla av tomhet …

    Det har gått överstyr för primadonnan Löwengrip.

  2. Jag tänker precis som du. Det är delvis det vardagliga, tråkiga, som man inte skulle hinna med eller ha lust med, men ändå gör för varandra eller tillsammans som bygger upp en familj och ett liv. Tänker ibland när jag säger åt barnen att städa upp efter sig, och varken de eller jag tycker att det är speciellt kul, att det ändå skulle vara tusen gånger värre om de inte hade någon i sitt liv som sa åt dem. Om allt bara fick vara och ingen brydde sig om vad de gjorde.

  3. Intressant fråga. Vad blir kvar när man outsourcat vardagen liksom? Bara fest och semester? Skönt säkert påvert sätt, men jag känner som du, jag villnog bygga den relationen med mina barn! Även om fylla på extrakläder på hyllan på förskolan knappt ens är att spendera tid med barnen… Jag tror kanske att jag inte vill släppa kontrollen heller!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s