Det är bara måndag och jag är redan mörkrädd. Jag läser kommentarer ur Familjebarometern 2018 och det dagsljus som kanske fanns i dag försvinner. Är det så här hårda attityder vi har? 

Tycker de/ni utan barn på riktigt att de som väljer att ha barn ska klara av det utan stöd från samhället? Är det på riktigt så att ingen vill anställa en kvinna i fertil ålder? Och finns det på riktgt en stor massa som tycker att samhället inte alls ska betala för de barn som föds? 

Grejen är den här: om samhället vill att det ska finnas barn också i framtidens Finland så måste samhället möjliggöra just det. Om inte samhället gör det så kommer barnen att sluta födas eller så kommer någon annan än samhället att få betala priset. Och denna annan är i så fall barnfamiljerna, och barnfamiljer som betalar för höga pris kommer ändå att drabba samhället i slutändan. Eller har vi blivit så hårda att samhället inte längre ska betala för sjukskrivningar heller?

Jag tror det är viktigt att samhället ser till att så många som möjligt mår så bra som möjligt. Jag vet att det kostar, men jag tror mig också veta att det är värt sitt pris. Jag tror nämligen att ett samhälle där människor mår bra är ett tryggare och bättre samhälle. Också för dem/er som inte själva har barn.