När Fredrik och jag gifte oss valde vi ut ett bibelord som var viktig för oss. Som vår vigselpräst Hasse sedan talade utgående från.
Dit du går, går också jag,
och där du stannar, stannar jag.
Ditt folk är mitt folk,
och din Gud är min Gud.
Versen är hämtad ur Ruts bok i gamla testamentet och det är Rut som säger orden till sin svärmor.
Den här hösten har jag tänkt ofta på just det bibelordet. På att gå dit den andra går och på att stanna där den andra stannar. Vi har båda gjort det. Gått dit den andra gått, stannat där den andra stannat.
Och nu går vi igen. Tillsammans.
