Det sägs ju ibland att det kortaste tidsintervall som finns är det som går mellan att trafikljuset slår om till grönt tills bilen bakom dig har hunnit tuta. Det är fel. Det kortaste tidsintervall som finns är det som går mellan att du återser ditt barn efter några dagar ifrån varandra tills det känns som om ni aldrig varit ifrån varandra.

Jag blir lika förundrad varje gång. Jag vänjer mig aldrig vid hur snabbt man vänjer sig vid att vara tillsammans igen.

Det är fint att få vara många. Alla dagar är jag tacksam över att vi får vara fem i vårt vi. Men det är också fint att få vara färre för en liten stund ibland. Jag tror rentav att det är lite viktigt att få vara färre för en liten stund ibland. Det händer saker när vi plötsligt är bara tre som händer sällan när vi är fem. Och vägen tillbaka till varandra är väldigt kort sedan.

(För kort. Hann jag nästan tänka när jag fick höra att jag är världens dummaste människa en halvtimme efter återföreningen. Har du funderat på vem det är? Som är dummast i världen? Det är alltså jag.)