Han lever på 3000 kronor i månaden. Det räcker till hyra, mat, elektricitet och ved. Det räcker inte till restaurangbesök, ytterst sällan till snacks och nästan aldrig till spontanitet.
Men det räcker.
Han är en av flera unga människor som imponerat stort på mig under dagarna här i Rumänien. Han har valt att jobba hårt utan lön eftersom han vill göra en skillnad i andra människors liv. Och han gör den skillnaden.
Jag säger absolut inte att volontärarbete är det enda sättet att göra skillnad. Men det är ett tydligt och absolut sätt. Ett sätt som får följder för andras liv men också för ditt eget. Ett sätt som formar dig och dina värderingar.
Det här hålet finns i en plåtvägg. Bakom den plåtväggen jobbar han nu på dagarna. I dag fick jag också jobba där en stund. Jag hoppas innerligt att det ska få konsekvenser för mitt liv.
Nästan för lycklig 
Vad fint att du skriver och lyfter upp vardagen för de flesta i Rumänien. Min sambo är därifrån och det han berättat är ju nog hjärtskärande emellanåt. Det är långt ifrån killen du skriver om som lever på sådär lite, 250-300€ är ”bra löner”(!!!) även om de ibland kan jobba tre skift på raken. Och oftast vill inte den lönen räcka till. Som tur är det inte så för alla, men väldigt många. Att få upp ögonen är så lärorikt och själv uppskattar man det lilla istället. Man behöver inte åka långt för att se en sådan vardag och det är verkligen sorgligt.