Sjukt havregrynig

Ibland minns jag exakt hur det var att vara sexton när jag läser en elevtext. Det hände i dag. En ung skribent efterlyste ett liv med större risker.

Och jag mindes. Ja. Så där var det ju. Jag satt också och väntade på att något stort och fantastiskt skulle hända. Något som skulle vända upp och ner på allt.

Numera sitter jag mest och hoppas att det ska få vara som det är. Han och jag och barnen. Våra vänner, våra familjer. En vardag som känns ofantligt meningsfull och sjukt havregrynig på samma gång. Ett hopp som trotsar och tror allt.

Det typ sista jag vill ha är större risker.

Jag säger inte att mitt sextonåriga jag hade fel. Jag säger bara att det är annorlunda nu tjugo år senare och att det lär vara annorlunda igen efter tjugo år till. Tragiskt vore väl allt annat.

Jag har förresten klippt håret. Det kan vara höstens mest riskfyllda drag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s