Beyoncé på toaletten

Jag går in på kyrkans toalett och där är hon. Helt oväntat. Det är kanske inte riktigt lika otippat som att träffa Beyoncé på toaletten, men nästan. Fast bättre. Det är så länge sedan jag har träffat henne. Vi räknar inte i månader längre, vi räknar i år. Men när vi kramar om varandra känns det mera som i går. Och när hon gråter lyckotårar över att vi ses igen känns det nästan som i morse.

Det är länge sedan hon var konfirmand nu. – Om någon hade sagt före lägret att jag skulle sitta i kapellet och prata och gråta med en prästfru hade jag aldrig trott det, sa hon den där sista lägerkvällen.

Sedan dess har vi pratat och gråtit många gånger och jag hoppas och tror att vi har många gånger till framför oss.

Jag har sagt det förr och jag tänker fortsätta säga det så länge jag lever: inte en enda timme som jag har gett åt en tonåring har varit bortkastad. Det finns timmar jag direkt ångrar i mitt liv och väldigt många timmar som har varit ganska eller helt onödiga, men timmarna med tonåringarna har varit guld. Rent guld.

Jag tror att det egentligen är ganska lätt att hitta det guldet. Ge lite tid, lite tålamod och lite kärlek.

Eller mycket. Helst mycket.

Det är värt det. Alla gånger. Så värt det.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s